Om ägarlägenhet

Ägarlägenheter.

Regeringen beslutade år 2000 att tillsätta en utredning med uppdrag att utreda frågan om en ny boendeform som innebar enskild äganderätt till lägenheter i flerbostadshus. Utredningens betänkande lades fram 2002 (SOU 2002:21). Där rekommenderades direkt äganderätt med förutsättning att fastigheten kunde indelas så att varje lägenhet juridiskt motsvarades av en s k tredimensionell fastighet och att det gäller minst tre sådana i samma husbyggnad. Ett förslag till lagstiftning fanns också, men någon särskild lag införs inte, utan den antagna lagen om tredimensionella fastigheter avses gälla. Reglerna föreslås införas f o m 1 april 2009.

Ägarlägenheter är den vanligaste boendeformen i Europa och förekommer även mycket i Norge och Danmark. Ägarlägenheter ägs som regel direkt av den som bor där och inte t ex via medlemskap i en bostadsrättsförening. Det svenska förslaget innebär tredimensionell fastighetsbildning, där varje lägenhet utgör en avgränsad fastighet, bildad för bostadsändamål. Man kan säga att det är fråga om ett paket, innehållande ägarrättighet till en lägenhet, till byggnaden den ligger i och den mark som följer därmed – och denna rätt är inte delbar. Det går alltså inte att vare sig pantsätta, belåna eller sälja endast lägenheten.

Fastighetsbildningen följer i huvudsak den svenska etablerade tredimensionella varianten varvid t ex jordabalken gäller. Det kan enligt förslaget t v endast bildas ägarlägenheter i samband med nyproduktion och således kan inte vare sig befintliga hyresrätter eller bostadsrätter ombildas. Det är dock fullt möjligt att i ett och samma hus ha de olika boendeformerna blandade.

De två besvärligaste förhållandena att hantera i samband med enskilt ägande och boende i en lägenhet brukar erfarenhetsmässigt vara störningar mellan grannar och problem med det gemensamma underhållet av huset. För förvaltning och underhåll av gemensamma utrymmen skall det finnas en typ av samfällighet kallad ägarlägenhetsförening. Avgränsningen mellan enskild och gemensam egendom bestäms vid varje här aktuell fastighetsbildning av Lantmäteriverket.

Samverkan mellan lägenhetsägarna om förvaltning av gemensamma utrymmen och underhåll sker i huvudsak enligt lagen om förvaltning av samfälligheter. Kapital till drift- och underhåll kan skaffas genom frivilliga bidrag eller måste det anges i ett anläggningsbeslut att kostnaderna skall täckas genom avgifter. Saknas medel vid behov skall uttaxering ske hos medlemmarna enligt en av föreningsstämman godkänd budget. I akuta lägen kan föreningen omedelbart infordra dessa summor från ägarna. Ägaren till en lägenhet kan utan krav på tillstånd från samfälligheten hyra ut sin bostad enligt reglerna om förstahandsuthyrning av småhus i Hyreslagen. .

Så störande uppträdande att grannar skäligen kan klaga kan medföra föreläggande att flytta – dock utan att äganderätten till lägenheten förloras p g a detta. Ägarlägenhetsföreningen skall inte agera i egenskap av ägare, vilket t ex en åligger en bostadsrättsförening i motsvarande fall.

Ägarlägenheter avses vara ett komplement till nuvarande boendeformer i flerbostadshus och innebär ytterligare en boendeform som efterhand kommer att generera viss praxis i olika frågor och problemställningar. Den kan liknas vid ”radhus på höjden”. Bostadsmarknaden kommer även att påverkas liksom bostadsproduktionen. Om detta innebär billigare boendekostnader blir troligen en fråga för den enskilde i olika fall. Det är för tidigt att konstatera annat än att de föreslagna ägarlägenheterna som boendeform ännu inte funnit sin definitiva plats i samhället.

December 2008

Kommentarer inaktiverade.